Tisdagens match mellan Kongo-Tchad

Det var spännande att vara på plats för att se landslag här spela, det är en turnering för dem länderna i Central Afrika.  Det är Kongo som värd. Regel är att det är bara spelare som spela i landet som får spela, inga proffs. Det fanns mycket folk som hade tagit sig till arenan, men den var inte fullsatt. Folk från Tchad var på plats och vi hamnade precis där dem satt, och dem var tokiga, inte på ett negativt sätt. Dem kan släppa loss, men matchen var jämn, Tchad led efter halv tid, när andra halvlek började så en kongoles att innan första kvarten av andra halvlek är slut ska Kongo ha gjort ett mål, dem gjorde ett mål men det var offside men det dröjde inte länge innan dem satt in deras första mål, och märkligt var att det var innan dem 15 minuter var slut och han skrek att han hade sagt det. Och då sa han igen att inom en 15 minuter ska dem göra ett mål till sen är det slut och det blev som han hade sagt. Så Kongo vann med 2-1. Dem gick vidare till semifinal, vi visste inte vilket lag dem skulle möta. Men det var härligt att se hur folk är olika på alla sätt när man är på en fotbollsmatch.

Helgen som gick och nyheter om veckan

Lördagen den 25 sept, det har gått exakt två veckor, känns mer än bara två veckor. Det fortfarande bra med oss, vi trivs fint bland kongoleser. Dem är fina människor. Idag var en månadsmöte där alla ledare måste närvara så att man kan ta upp alla saker som behöver tas upp, info bland annat. Möte skulle börja kl9.30 och jag o Martin trodde det var klocka nio, så vi steg upp tidigt för man ska aldrig lita på dem här bussarna. Det kan ta sin stund innan man ta sig dit man vill. Så kl åtta var vi redo att åka till M’filou där möte skulle hålla hus. När vi kom dit så var det några som var på plats, men det var väldigt många som inte hade kommit än, när det blev dags för möte det vill säga 9.30 då hade kanske hälften kommit. Man väntade lite till för att se om det är några som var på väg. Vi startade möte ungefär 10.00 och det håll på fram till 13.30. det var många punkter, man började bli trött. Möte slutades med en lovsång och en bön, väldigt bra avslutning tyckte jag. Efter det så tog vi buss hemåt.  Det skulle ha varit en match av GOTHIA laget som spela i division tre här men den blev inställd på grund av en internationell turnering i fotboll som Kongo håller i. Eftermiddag är man ledig då har vi inte så mycket att göra. Det är ett bröllop utanför vårt hus, så vi valde att sova middag efter lunch, vad jag kommer att sova många middagar här.

Måndag den 27 sept.

Måndagar är alltid möte som jag har skrivit tidigare, där hela ASUdh samlas för att gå igenom allt som har gjort och man har för program för veckan som börjar. Men innan det, imorse när jag sov och hade tänkte mig ta en sovmorgon för mötet började inte förrän kl nio, så kom Martin och väckte mig och sa att vi skulle ha fransk lektion, det visste vi inte Martin själv hade gått upp lite tidigt för att komma på internet då det går lite fortare då möte han Mr Sergey utanför och sa till honom att vi ska ha en lektion nu. Och Martin kunde inte säga emot, det är då han kom och väckt mig, jag blev lite överraskad kan jag känna. Jag hade inget val jag bara gick upp och åt frukost fort för att komma dit så fort som möjligt. Jag kom dit en halv timme efter och det var okej. Men vi skulle ha en timme lektion men för min del blev det en halv timme. Jag kan säga så att det var värt att gå dit, för det gav inte mig nåt. Jag kom dit och helt plötsligt var klockan nio. Han lämnade och vi började med måndagsmöte. Och vad fick vi höra där då, intressant, redan nu på fredag kommer vi att flytta till familjerna. Dem tyckte att vi inte ska hänga tillsammans för mycket, att det är dags att komma i kommunikation med familjer och barnen och det är bra på det sättet. Så på fredag börjar livet hos familjerna mina vänner det kommer bli spännande. Men det kommer att gå bra oavsett var man kommer att hamna, båda familjerna är hur trevliga som helst.

I lördags fick vi träffa vår handledare här i Kongo som är ansvarig för hela GOTHIA projektet här och hans namn är Mouck, han kan prata svenska med oss men inte så mycket, han har lärt sig svenska här nere med alla volontär som har varit här och han hade en lektion i veckan med en lärare, väldigt kul. Han välkomnade oss och han sa att han känner att vi kommer att trivas här och att det kommer gå bra, en grej till han sa var att från och med måndag är vi i hans händer. Det är han vi kommer att ha kontakt med mycket. Vi pratade med honom om många saker som jag inte behöver ta upp här. Livet rullar som vanligt, vi börjar nu vår tredje vecka men det känns som att vi har varit här mer än så. Vi pratade jag och Martin om att när en månad har gått så kommer vi att börja räkna att det är så många månader är kvar. Så tiden går fort. Jag känner på mig att dem månaderna man kommer att tillbringa här kommer gå fort. Det gäller att ta vara på den tiden man har här.

Vi var bjudna hos Mamy och Ruth igår, där skulle vi äta lunch det kändes som man var tillbaka i Sverige igen, för er som inte vem Mamy är så jobbar han här som missionär, han har jobbat i Gislaveds missionskyrka som pastorn men jobbar här sedan fem år tillbaka och Ruth är hans fru. Dem är hur sköna som helst. Dem gjorde vår dag rik.

Träning med kidsen för första gången

Igår så tog vi bussen mot M’filou själva för första gången där skulle vi titta hur en träning med barnen gå till. Vi kom dit levande och vi åkte inte vilse, det var två bytte för att komma dit. Nu kan vi ta oss till ett av dem tre ställe vi kommer att jobba på. När vi kom fram såg vi några barn som hade varit där ganska länge och vad gjorde dem jo dem spelade fotboll innan deras träning, min kollega Martin sa såhär till sig själv: dem kommer vara trötta innan träningen börja. Men det var dem inte när träningen började. Vi blev presenterade inför dem och dem var hur trevliga som helst. Dem här barnen har verkligen respekt för deras ledare det spelar ingen roll om det deras tränare eller någons annans lag tränare dem visar respekt och lyssnar.

När dem skulle kolla hur många som hade kommit så fattades ganska många, anledning var dem skulle spela match dagen efter så vissa kom inte för det. Så jag och Martin ställde upp och spelade tillsammans med dem, riktigt kul var det. Det skulle vara en lätt träning för att spara kraft för matchen. För mig och Martin så var det här dagen träning eller veckans. Det behövdes. Jag hade tänkte att jag skulle ta några kort men i och med att man spelade så var inte lätt jag lämnade min kamera inne på omklädningsrum. Jag lärde känna några namn men man glömmer dem fort. Ett namn satt kvar i huvudet i alla fall. Han kommer jag inte att glömma. Förresten dem barnen vi tränade med deras ålder var en blandning av 9-12 åringar.

Fransk lektion

Dagen började med att vänta på den lärare som skulle undervisa oss i franska. Han kom i tid kl prick nio var han på plats, lite oväntad gemfört med hur andra program har varit under veckan. Han var trevlig, han mjukstartade lite med oss så att vi kan hänga med. Och han lovade oss att ta med oss hem till honom någon dag.

Eftermiddag skulle vi till M’filou där var det ett möte med GOTHIA ledarna om vad som har varit under veckan och vad man kan tänka på för veckan som kommer. Dem är väl organiserad, dem har alltid idéer och lite synpunkter, och det gillade jag.

Det har varit en fin tid här i Kongo, än så långe har bara gått en vecka imorgon och man börjar komma in samhället lite men man kan inte bara åka själv någonstans än. Det kommer med tiden.

                          Klassrummet

Utflykt till Kongo floden

Idag hade vi en utflykt med Mr MASSENGO, det började med att vi åkte hem till honom där hade han planerat att vissa oss lite traditionella grejer som dem använde innan dem så kallad vita kom till Kongo. Efter att han hade visade oss det så bjöd han oss en kongolesisk frukost, riktigt gott var det. Vi begav oss sedan till floden för att se det här:

17 sept

En vecka har gått nu, känns mer än det så

Ja kära mina vänner nu har det gått en vecka, man börjar komma in det hela. Fortfarande lite svårt att ta sig fram på egen hand, annars det rullar på. Man har fått chansen att träffa familjerna man kommer bo hos. Oavsett vilken familj man kommer att hamna i så kommer det att gå bra, dem är trevliga. Dem tog emot oss jätte fint.

Vi ser fram emot när vi kommer att sätta igång med kidsen, vi har träffat några av dem, men dem flesta har lov och lov börja närma sig sitt slut. Jag är glad att jag får vara med om det här även om vi inte har börjat på riktigt än men det kommer. Jag hade massor av tankar innan jag skulle åka hit men det visar sig att allt jag tänkte var fel, jag hade så fel och jag skäms över det. Det får stanna i mig. En vacker dag kommer jag att berätta om det. Ett råd jag kan ge till folk som ska iväg någonstans och fundera om hur det kommer att var på den platsen dem kommer att hamna, snälla tänk inget eller försök att inte tänka för mycket grejer bara, ”åk bara och lev livet”.

18 sept

Hur en dag med lektioner kan se ut

Det började med att vi skulle har en lektion med Mr MASSENGO om Kongo kultur, vi skyndade oss för att vara där i tid för att förra gången då var han i tid, men det visade sig att det var kanske en gångs grej. Han kom 20 min försenad, inte så farligt tycker jag. Han ursäktade sig för försening, då satt vi igång med lektion för vi hade inte att slösa. Han hade gjort en schema om hur vi kommer att jobba, dagens lektion handlade om hur familjerna borde på 1700 talet, lite skrämmande men spännande att höra. Gubben kan en hel del. På den tiden straffades barnen som inte lyssnade på sina föräldrar på tre olika sätt. Den ena skickades dem hem till en av familjens släkting, andra såld dem ungen och den tredje var hemsk, man begravdes stående och levande, riktigt hemsk.

Vi hade sedan en fransk lektion på eftermiddag med Serge, vi lärde oss nåt som har lärt sig ganska många gånger. Han behandla oss som små barn, som att vi inte kan nåt. Men vi lär oss nåt nytt varje dag. Han har sina knäpp om att lära ut. Men man börjar bli lite trött på honom. Det känns inte okej att man känner så allra redan men så är det.

Efter lektion så har jag och Martin handlat vatten, vi dricker vatten som kossor. Man är törstig hela tiden. Jag var dålig på att dricka vatten hemma i Sverige men nu kommer jag att bli bättre efter den här tiden i Kongo. Varje kväll så har vi vår lilla bio i rummet. Vi tittar alltid på en film varje kväll. Det har liksom blivit en tradition. Filmen visas på min dator, tur att man tog med sig en annars vet jag inte hur vi hade gjort, tack och lov. Det är så vi gör för att tiden ska rulla iväg på kvällarna innan vi lägger oss.

 21 sept

Kongo kultur lektion och familj träff

Kl nio var det dags för kultur och lands historia med Mr MASSENGO, Abel, vilken man alltså. Han kan en hel del men säger själv att han inte kan så mycket. Det började med att vi satte i payotte och hade Monica som översättare. Han körde igång och sa att om vi inte förstår eller har frågor så är det bara att fråga på. Vi lärde oss hur Kongo var innan så kallade vita kom, att man inte behövde pengar, att man inte visste en hel del av saker som kom i landet var det var för något innan dem. Man använde dem grejerna som naturen gav. Kläder var av antingen palmbladen eller skin från djur man hade dödat, så fungerade i alla fall Kongo. Men det här är bara en del av vad man lärde sig idag, sedan var det andra intressanta grejer som jag inte behöver nämna här.

Efter lektion var det dags att dra och träffa en av dem familjerna en av oss kommer att bo hos, en riktig vänlig familj, jätte trevliga var dem. Det visade sig att dem nästan har tagit emot en volontär varje år. Det har bott många svenska volontärer och det något som gör oss trygga. Efter träffen var det dags att ta oss tillbaka till ex trésor för att äta lunch. Vi hade inte något program på eftermiddag så vi bestämde oss att gå lite i stan för att kunna upptäcka Brazzaville. Vår promenad tog ungefär en och halv timme. Man är vann vi att när man är ute i Sverige och gå då får man frisk luft, här är det inte så, det är varmt vart du än går, man svettas som en gris. Vissa känner mig när jag säger att det är kallt i Sverige, här går inte att klaga att det är kallt.

Fotbolls match

Idag hade man en plan och det var att åka till Mfilou och titta på en fotbolls match kl halv nio. Man gick upp för att vara färdig att åka vid nio. Kl nio var man klar att åka, vi väntade han som skulle hämta oss men han hade svårt att ta sig fram till oss. Kl tio kom han till slut, vi tog en minbuss mot Mfilou. Det tog ungefär en halv timme dit, när vi kom fram då hade inte det laget man skulle möta kommit än. Det laget som skulle spela var en blandning av barnen från GOTHIA och dem skulle möta andra barn från ett annat ställe. Som sagt man skulle börja halv tio började kl tolv. Det var då det andra laget hade kommit. Barnen var mellan 9-12 år gamla. Sedan när man skulle börja såg det ut som att det andra laget hade med sig barn som dem säger själva att dem är nio, men om man ser på dem så ser dem ut att vara fjorton. Något som jag uppskattade från GOTHIA ledarna är att dem lät dem spela och det var en jämn match. Matchen slutade 0-0. Jag tycker att det var bra jobbat av båda lagen. Det skulle vara en match till men klockan var redan mycket för oss vi skulle tillbaka för att äta lunch. Man såg i alla fall ett av dem ställen man kommer vara. Eftermiddag hade man inte något program så vi vilade oss, och man somnade lätt.

Ännu en ny dag

Idag hade vi program om att vara med på måndagars samling. Där ansvariga för alla grupper som tillhör ASUdh (Action     Urgence dévélopement humain) samlas varje måndag. Sedan skulle vi få lite info om hur det fungera här i Kongo med ASUdh och GOTHIA. Vi tittade oss runt byggnaden för att kunna veta var man ska vända sig till om man behöver hjälp med något.

Sedan skulle vi träffa GOTHIA ledning här i Brazza, dem skulle planera veckans schema men det blev inte så mycket planering för vi måste först få lite franska lektion, än så länge har vi schema tills på onsdag sedan hoppas vi att man hittat en lärare för franska. Men imorgon ska vi titta en fotbolls turnering kl nio sedan ska vi kanske gå lite runt på stan. Onsdag har vi en lektion om Kongo kultur med Mr Abel MASSENGO.

Nu har andra dagen avklarat också

Dagen började med att man fixade frukost vid åtta sedan skulle man till gudstjänst som skulle börja tio. När vi kom fram till den kyrkan vi skulle till då hade hela stan åkte till ett annat ställe för att be, och det skulle ta en stund att ta sig dit och det hade började vid nio så vi skulle inte få nån plats, vår vän Zico tyckte att det skulle vara jobbigt att stå i två timmar, han tyckte att vi kunde åka tillbaka där vi sover och vila oss. Det gjorde vi med. Vi sov gott när vi sa att vi skulle vila oss. När vi hade vilat var det dags för mat för man var riktigt hungrig. Sedan gick vi en runda längs Kongofloden, det var fint.

Efter det hade vi inte något att göra så våra vänner Jean-Pierre och Zico tyckte att vi kunde vila oss igen, men sa att imorgon börjar våra schema för dem två första veckor. Och att det skulle vara något att göra hela tiden. Så vi skulle passa på vila.Nu ska man sova och invänta morgons erbjudande.

Första dagen i Kongo är avklarad!

Vilken resa, trögt, trögt och trögt. Att sitta i elva timmar och försöka sova när det är natt, men inte kunna det, det var störande.

Först flög vi från den fina staden Stockholm och gjorde ett stopp i Rom där massor av folk hoppade på, från Rom tänkte nu ska jag sova i och med man kommer vara framme på morgonen, det blev inte lyckade. Jag försökte sova men det gick inte, jag tror att anledningen var att man satte på en dålig plats, det var liksom nära flygvingar och det lät fruktansvar mycket. Men men jag ska inte skylla på det, i alla fall jag sov inget hela resan. När vi kom fram till Addis då bytte vi plan mot Kongo och gissa vad, jag fick nästa samma plats som förra planen, det var bara en plats emellan. Men jag kunde sova i alla fall lite där, kom fram till Brazzavilles flygplats Maya-Maya. Det var härligt att komma framme.

Vi blev hämtade av Åke, Jean-Pierre och Zico, dem skulle visa oss var vi skulle sova och det är där vi ska tillbringa dem första två veckor genom att lära sig språk, lite kultur och andra små praktiska grejer. Vi gick sedan och åt på Hassan Burger, det var fint. Sedan var det dags att fixa nytt nummer, så vill du nå mig här så har jag: +242 882 99 42. Första intryck på Kongolesiska kultur var ett bröllop precis utanför vårt hus vi sover i, härligt att se vilken glädje dem hade. Kvällen fortsatte med att vi satte och snackade med Zico och han gav oss lite info om projektet och andra saker, han är en härlig kille. Efter vi hade pratat klart vi var bjudna hos Åke och Kerstin för kvälls smörgås, vilka underbara människor dem är. Bättre start kan det inte vara.

Nu när vi ska lägga oss så märkte jag att Martin min kollega har fått en rosa myggnät, han kallas för prinsessan från och med idag. Nu ska jag lägga mig i väntan av se vad morgon dagen har att erbjuda.

Timräkning i Stockholm

Sitter i Stockholm och räknar timmarna, tänker tillbaka hur för ett tag sedan räknade man månader. Men nu är det bara timmar innan man sätter sig på flyget på väg till det landet där man kommer att utmanas, ha kul och träffa nya människor.

Nu ska man mot nya utmaningar och upplevelse. 

Kommer att saknar alla människor men ni kommer att finnas i mitt hjärta.  

david                                                                                                                                                                              

Dagarna i Härnösand

Ja vänner, nu har man inte så många dagar kvar innan man åker.

Nu har man varit här i snart två veckor och pumpat in massor av info och andra härliga grejer. Härligt att möta andra som ska ut som volontär, något som överraskade mig är att jag träffade några som ska till mitt hemland. Jag blev ganska rörd över det.

Men men nu har man inte så många dagar kvar innan det bär åt Kongo. Man har lärt sig en hel del om vårt uppdrag i Kongo och man har blivit lite skrämd av vad man har hört och sett i några kort filmer på lektionerna, men det ska inte hindra mig göra det jag har velat göra. Det här är min dröm liksom och jag ska uppfylla det med massor av äventyr.

david  

kongo

Hittade det här klippet på Youtube.
Fint arbete av APG29.
Jag kommer att lägga några kortfilmer på bloggen.

Resan har börjat...

Det man har längtat sedan man fick veta att man skulle åka ner till Kongo har äntligen börjat. Man är mer peppad.

Men det har inte börjat riktigt riktigt än för nu ska man på utbildning i tre veckor där man kommer att få mer info om landet. 

Jag vet inte vad man ska säga, det här har jag längtat länge. Men nu är det snart.

Att man kan ha en sån längtan, när man inte vet vad som väntar. Så för att kunna göra något som man älskar det är jo en verklig dröm. Min dröm har gått i uppfyllelse.

Nu väntar en utmaning i åtta månader. Varken jag eller min kollega som jag kommer att jobba med vet inte vad som väntar oss som sagt, men vi ser fram emot allt som kommer att hända i våra liv. Jag hoppas att vi kommer att tillföra något i dem barnen man kommer att möta och leva med i den tiden man är nere i det mörka Afrika som dem flesta säger.

Hoppas folket här hemma kommer att tänka på oss på det vi gör, att ni önskar oss all lycka.

david