Rapport från Kimpese

Nu är man i Brazzaville sedan i lördags efter en vecka i Kimpese och tre dagar i Kinshasa.
Kimpese: det gick jättebra med arbetet där, vi skulle göra samma jobb som vi gör här men sedan skulle vi fokusera på att lära eller hjälpa dem ledarna som finns på plats med hur man kan hålla i en träning. Man kunde se hur glada dem var för att vi försökte hjälpa dem. Fotboll är ett språk som man kommunicera på lätt. Andra språk måste man kunna eller lära sig och det är inte lätt men fotboll det gäller att finnas på plan och ha kul. Barnen blev mer peppad och dem såg ut att ha skoj. Det kommer gå fort för dem att utvecklas med projektet i och med dem har en stor bror som exempel, skulle det vara något som kör ihop sig då hör dem av sig till store bror. Något som inte fanns i Brazzaville när det startades.
Barnen där är finna, dem lyssnar när en säger till dem.
Som sagt så var den vecka där hur underbar som helst. Det var inte sista gången för mig att åka dit.

Kinshasa: vi skulle spendera tre dagar i den stora huvudstaden för att kunna se hur det fungera med livet där eller se oss runt lite. Det kändes som Kinshasa var som en hel kontinent, det verkligen stort. Det var finna dagar. Man såg mycket saker men kunde inte ta mycket bilder på grund av säkerhet, det kan hända att dem griper dig om du försöker ta bilder, därför vågade man inte ta några bilder, det är synd att det kan vara så ibland, men varje land har sina regler och det ska man respektera.
Vi besökte SMKs kontor, svenska ambassaden och bonobo(det är dem aporna som liknar mest människor) det var skoj. på tre dagar hann vi inte med mycket men det vi såg var värde vår lilla resan.

Lämnade Brazza igår för en vecka i Kimpese där vi kommer jobba med fotbollskolan som startades i höstas. Resan gick bra man var lite trött efter tre timmars färd. Idag ska vi besöka skolan och titta på dras träning för vi kommer jobba med dem sedan när vi ska vissa dem hur en träning kan gå till. Det kommer bli spännande och se hur det har gått för dem sedan man var här i höstas, det är en annan klimat här än i Brazza. Jag ska försöka uppdatera med hur det går om jag får tillgång till internet som idag.

Träning med barnen

Att det finns många utmaningar i den världen är det tvekan om. Det finns olika sätt man kan utmanas på. Igår hade jag en träning med barnen mellan 9-13 år, jag tror inte jag har utmanas så som det blev igår. Jag kommer på träningen och det ska vara tre ledare som ska jobba med dem barnen tillsammans med mig. Jag är på plats i tid för att kunna förbereda lite innan. Men det visade sig att dem andra skulle inte komma alls. Då var jag ensam helt plötsligt, vad gör man då? Jo då gillar man bara läge och kör på bara. Jag tog materielet och körde med barnen. När jag skulle räkna hur många barnen det var, det visade sig att dem var 35 ungar. Helt otroligt och barnen ni vet själva i den åldern så kan dem inte sitta stilla. Dem pratar, lyssnar men frågar du dem var du sa till dem så säger dem att de inte hörde. Man blir lite frustrerad sedan tänker man bara att det är barnen och i den åldern så är dem så.
Jag lärde mig mycket av det, man lär sig hur man ska hitta på något som gör att dem blir intresserad. Dem övningarna jag hade förberett var jag tvungen att ändra för jag såg att det inte skulle fungera. Dem spelade och hade kul i slutet av träningen tyckte dem själva att man skulle göra samma sak varje träning, men jag var tvungen och säga till dem att jag ändrade det hade förberett.
Så kan det gå ibland men det är kul, för det ingår i paketet.  

Uppdatering...

Skulle jag få frågan idag om vad jag tycker om det här fotbollsprojekt skulle svar vara enkelt. Sedan jag kom här så har inte känt mig ensam, jag har inte saknat hemmet, jag trivs jättebra med det liv jag lever nu. Jag tror inte att jag har någonsin känt mig att jag betyder något för någon, men av den här tiden så har jag sett mycket saker, goda som dåliga. Dem saker har gjort att man växer i sitt tänkande om livet och alla andra grejer.
Jag skulle vilja att ni ser på hur barnen har kul tillsammans och dem uppskattar det dem får och dem möjligheterna man ge dem. Att det kan vara så annorlunda. Man tänker att alla barn ska ha rätt till att leva bra men så är det inte överallt. Man vet i alla fall vad man kommer göra när man kommer hem sedan. Det finns saker man kommer att prioritera före andra.
Nesta vecka åker vi till Kimpese för att stanna där en vecka och jobba med den fotbollskola som startades i höstas. Man vill se hur det kan fungera med volontär, man kanske ska skickar volontär där om några år. Det kommer att vara spännande och jobba med den andra familj som ligger på andra sidan av Kongofloden i Gothia så är vi en stor familj.
Nu känner man att dagarna är räknade i det här landet.

Det har varit en fin vecka...

Den veckan som gick har varit underbart, vi har hunnit ta emot fyra svenskar tjejer som har varit här nere i Kongo förut. Det var kul att träffa dem och hör deras berättelse om hur dem har saknat det här landet. Sedan har vi varit på våran kära systers bröllop som var i lördags. Jag tror inte jag har varit med om ett sådant fint bröllop.

Sedan när det gäller Gothia så är det så kul att se hur många barn som har börjat nu, och bland dem så har vi många tjejer nu i tre olika sport: volleyboll, gymnastik och fotboll. Nu har dem kommit under två veckor och dem bara ökar och ökar, det är något som vi ville så gärna, nu gäller att vi håller tummarna att deras föräldrar låter dem fortsätta och dem bli mer taggad.
Jag skrev för ett tag sedan om att det behövdes skor för tjejer och det är nu man ska skänka något om ni kan göra det ni som vill.

Vill du skänka något så kan du höra av dig via mail eller telefon.
tel: +242 068829942
mail: davids_afro16@hotmail.com
Jag vet att det finns en bra sida i varje människa, även om det finns några som alltid inte visar den.

...

Ännu har en vecka gått.
Nu håller vi på med att skapa id-kort för alla barnen som är med i Gothia. Det id-kortet ska kunna visa vad dem tillhåll och det ska kunna göra att andra barnen som vill vara med Gothia ska bli inspirerad att gå med. Sedan ska det locka andra att betala deras medlemsavgift. Man har sett att det redan har börjat påverka.

Jag mår fint om det är någon som undra det, jag lever i en fin familj, jag vill bara meddela folk som är oroliga att det är fint med mig. Snart kommer ni se mig.
Jag har upplevt fina grejer här, fotboll, möte med barnen, en ny familj, nya vänner och mycket mycket mer...

Lite bilder

Lite bilder på Tomas Sankara där jag håller mina eftermiddagar.

Jag vet inte om man behöver skriva något. Jag hoppas bilder kan tolka hur vi har det.
Vi fortsätter våra aktiviteter som vanligt, dagar går fort nu är februari i gång och det är inte åtta månader kvar precis. det känns som att det var igår man lämnade Sverige. Det kanske förvånar jag många om jag skulle säga att jag inte sakna hem ett dug. Jag har det fint i det här landet.
Om jag saknar något så är det familj och vänner. Allt annat kan vänta eller så har jag inte det i mina tankar.