Vilken dag var det, igår eftermiddag så tänkte jag mig åka in till stan och skaffa mig ett modem så jag kan surfa eller blogg hemma när man vill istället vänta varje morgon och åka till vårt kontor och göra det där. Första hade vi haft en fransk lektion och den lektionen varade inte länge. Både jag och Martin kom försent p.g.a att man inte hitta så bra och bussarna här. Men vi var i alla fall på plats till slut. Låt mig återgå till den eftermiddagen. Jo, när jag frågade vår vän Zico om han kunde följa med oss för att få information om hur det fungera. Han kunde följa oss, det kändes mycket bättre än att gå själva. Först kom jag på att jag inte hade så mycket pengar på mig, då sa till honom att jag behövde ta ut pengar och han sa okej. Vi gick till en bank där jag kunde använda mitt kort (Master Card) för Visa går att använda för fler uttag automat här. När vi kom dit då fungerade inte och jag tänkte att det typiskt det måste hända mig. Då sa vi att vi kan gå till MTN Office för att få information och kanske testa ta ut pengar en annan dag. vi gick dit, när vi var framme då fick vi hjälp och vi fick veta hur det skulle kosta och så. Då sa vi att jag kunde komma imorgon och fixa det. På vägen dit hade vi sett en köpcenter så vi bestämde oss att gå in och kika lite. Vi började gå men så såg vi en annan bank och vi tänkte men här kan vi testa och se om det går att ta ut. Vi testade, jag stoppade in mitt kort, slog in kod men gissa vad det står på skärmen koden är fel, och jag tänkte men det kan inte vara sant, jag slog in koden igen och det kom samma text. Sedan fick jag en lapp som inte stod så mycket på men det som gjorde den eftermiddag speciell var att mitt kort fastnade in, det kom aldrig ut, och tänkte mig vad i hela friden det här mig. Vår vän Zico frågade vakten om man kunde få gå in för att få hjälp om ta ut kortet. Det gick bra. Vi gick in, på väg in så möte vi en man som frågade ut mig så här:
*monsieur où vas-tu comme ca? (Mr vad ska du sådär?) *jag tänkte vad har jag gjort nu då?
Han sa men du kan inte gå in i något kontor klätt så där. Vi hade varit ute och det kokade så jag hade tagit av mig skjorta och hade linne på mig och hade skjortan på axeln. Och jag hade vikt mina kortbyxor. Så vad gjorde jag. Jo jag tog på mig skjorta och fixade till shortsen, sedan var det okej att fortsätta. Vi kom in och vi gick runt utan att komma till rätt ställ till slut så kom vi till honom som är tekniker för automater och han sa att den banken inte har börjat jobba internationellt än. Och han sa att vänta så skulle han fixa det. Jag blev så rädd, och tänkte vad vill det här säga mig. Zico och Martin skrattade bara för jag tänkte hur ska jag få mitt kort igen. Men när han sa att han kommer då kändes det livet mycket lättare. Efter några minuter kom han tillbaka med kortet och jag tackade och sa till mig att aldrig mer testa andra automater än där jag hade ta ut första gången. Vi fortsatt mot köpcenter sedan gick vi och tog ut pengar på den första automat, den här gången fungerade det. Efter allt som hade hänt då var det dags att åka hem. Vi tog buss tillsammans sedan skiljde vi åt var sitt håll på central station. Jag lärde mig efter allt att man aldrig ska man gå in någons kontor med linne och shorts. När jag kom hem så var jätte trött, det fanns inte ström, det var varmt när man skulle lägga sig kände hur svett rann på bröstet och pannan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar