Skulle jag få frågan idag om vad jag tycker om det här fotbollsprojekt skulle svar vara enkelt. Sedan jag kom här så har inte känt mig ensam, jag har inte saknat hemmet, jag trivs jättebra med det liv jag lever nu. Jag tror inte att jag har någonsin känt mig att jag betyder något för någon, men av den här tiden så har jag sett mycket saker, goda som dåliga. Dem saker har gjort att man växer i sitt tänkande om livet och alla andra grejer.
Jag skulle vilja att ni ser på hur barnen har kul tillsammans och dem uppskattar det dem får och dem möjligheterna man ge dem. Att det kan vara så annorlunda. Man tänker att alla barn ska ha rätt till att leva bra men så är det inte överallt. Man vet i alla fall vad man kommer göra när man kommer hem sedan. Det finns saker man kommer att prioritera före andra.
Nesta vecka åker vi till Kimpese för att stanna där en vecka och jobba med den fotbollskola som startades i höstas. Man vill se hur det kan fungera med volontär, man kanske ska skickar volontär där om några år. Det kommer att vara spännande och jobba med den andra familj som ligger på andra sidan av Kongofloden i Gothia så är vi en stor familj.
Nu känner man att dagarna är räknade i det här landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar