18 nov. 2010

En kväll på vägkanten mitt i ingenstans


Klockan ringer 05:30, då var det dags att gå upp och börjar förbereda för resan som skulle ta en hel dag. Det gick fint med att gå upp nu har jag anpassat mig för att gå upp tidigt. Åt frukost, fixade sista grejerna och tillsist bad min familj för resan något som jag tyckte var fantastiskt. Kl 07:30 lämnade jag mitt hem för att ta mig till den platsen vi skulle samlas vid. Alla barn kom i tid också så det var skönt att slippa stå där och väntar på någon. Det dröjde innan vi skulle till beach för att fixa med alla papper så att vi kunde åka iväg, och det gick bra med allt, vi åkte med en båt över till Kinshassa för att äta och sedan fortsätta med resan, det var fyra timmars resa. Efter vi hade ätit åkte vi iväg med en buss som alla barn skrattade åt men den rullade fint, det var inget fel på den. Efter ungefär två timmar så hände det som inte ska hända eller som man inte vill att det ska hända på en resan med bil, vi fick punktering på vänsterdäck bak. Vi stannade och vissa passade på att kissa och förare och hans kollega byte däck på några minuter. Sedan var det dags att rulla igen efter en 20-30 min färd så märkte förare att den däcken dem byte inte hade nån luft i, då stannade vi igen och dem kollade en annan reserv däck som var på biltak, och gissa vad det var ingen luft i den heller. Då tänkte hur i hela friden det ska gå nu? Vi stoppade eller förare gjorde det och bad om skjuts för att ta sig en bit från där vi var så dem kunde laga och pumpa däcken. Tiden gick, vi hade ett nummer vi skulle ringa ifall det hände något men fanns det täckning på plats, nej, de hade åkte lite före oss och dem skulle vänta oss lite längre fram, men de såg att det tog lång tid innan vi skulle vara på plats där de skulle vänta oss, dem vände och kom tillbaks och såg förare där han fixade däcken och plockade honom och dem kom med däcken och vi var räddad. Vi hade räknat med att vi skulle vara fram kl18-19 istället kom vi till Kimpese kl 21. Men vi är tacksamma att ingen skadade sig och att alla kom fram, trött men välbehållen.
Har fått någonstans att sova och det tackar man för, sängen har man nu är det bara att letar sömn och jag tror inte det kommer vara svårt med tanken på hur trött man är.

Resan hem gick jättebra tog bara lite tid att komma iväg annars det var inga problem på vägen. Vi var stressade att åka direkt till Beach för att fixa papperna så att man kunde åka över innan det började regna. När det regnar så är det bra att försöka åka båt. Men vi kom över och vi mådd bra, men vad trött man var. Det var ett tag sedan jag kände en sådan trötthet. Vi hade en dag vila sedan skulle vi åter på våra vardagsliv det vill säga spela fotboll med barnen. Och lära säga mycket av kongolesiska barnen, något som man är tacksamma för att dem är så öppna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar