Nu har man ledighet i en månad

Aktiviteter för det här året har tagit sitt slut, det som väntar är ett årsmöte där vi kommer att summera allt som har gjort och ge synpunkter. Årsmöte är den 4 december, men innan det ska det vara ett mötte för vissa av ledarna för att diskutera om framtiden. Sedan har vi tänkte jag och min kära vän Martin att åka till Point-Noire för att kunna se den staden som är mest omtalade här och slippa lite Brazzaville. Man är lite instängd här i Brazzaville det finns inte så mycket att göra här. Våra vänner som var i Dolisie har kommit nu och ska vara med oss till maj men det gänget som var med de åker redan på måndag. Det är ett härligt gäng kan jag säga, jag kände några stycken av dem. Kul att träffa folk man inte hade aning om att man skulle träffa i det här landet. Vi fick chansen att träffa dem och de var och tittade på fotbollsskolan, de passade på och spela med de, riktigt kul. Söndag ska man vi till kyrkan men innan det är det en fotbollsmatch vi ska titta på kl 08.⁰⁰, får se hur många som kommer dit men jag ska vara på plats.

Varför...?

Det gör ont att se på när barnen kommer och vill spela men har inte fotbollsskor, och dem har en sån vilja som man inte kan ta ifrån de. Jag har tänkte mig jag ska göra så gott jag kan så att barnen i alla fall får nåt, för det är inte bra att förlora barnen p. g. a skor, hur skulle man förklarar det.
Så gott folk som känner att ni kan göra nåt så hör av er så kan vi hjälpa varandra med det, för är vi många så kan vi göra något stort.
jag har kollat lite, det finns skor som inte är nya och dem kosta under 100:- tänk hur glad ungerna blir när dem får nåt som dem inte har eller har råd med.
Så känner du att du kan göra nåt så tveka inte med att höra av dig.

Jag gillar söndagar av många anledningar

Under veckan har man fullt upp med träningar och fixa papper. Men när det blir helger så har man fullt upp på lördagar hela dagen. Men söndag är man ledig hela dagen eller så spela vi match (ledarna). En av grejerna som gör den dagen speciell är samtalet som jag alltid vänta på söndagar. Nämligen när familjen ringer det gör mig väldigt glad. Det gör att resten av dagen blir hur bra som helst. Det är inte så att man saknar hem men det är kul att höra röst från nära och kära. Ni ska veta ni hemma att man saknar er men ni vet att jag kommer tillbaka, jag får njuta mina dagar här.

Jag har det fint som jag har sagt många gånger. Nyheter här är att det kom en influensa som alla kongoleser måste vaccinera sig, vi blev också tvungna att vaccinera oss. Vi är vaccinerad och det känns tryggt.

En lyckad dag men men...

Idag hade vi som program att avtacka en av ledarna som har slutat med en fotbollsmatch mellan ledarna och barnen. det gick fint, vi spelade två halvlek med två olika lag av barnen och vi vann andra halvlek. vi förlorade första med 2-0 och vann andra med 1-0.
Efter det skulle vi träffa de barnen som åkte med oss till Kimpese för att avtacka dem. vi hade gjort ett bildspel och vi skulle ge dem lite present som ett minne eller souvenir och det det gjorde de glada.
Men efteråt så märkte man att GOTHIA klubben blev lite avis för att dem har inte fått nåt med allt dem har gjort. och det kan man förstå men tanken med att ge dem barnen var för att visa dem eller ge dem motivation för att fortsätta. Så dagen slutade med att man hade en diskussion som vi kommer att ta upp imon. för att imon är det en ny dag.

Internet ar hur seg som helst jag bara lyckades ladda upp 2 bilder, kommer att forsoka en annan dag.

Bilder ar fran Kimpese.

Invigningsmatch

Efter seger med 2-0

En kväll på vägkanten mitt i ingenstans

Klockan ringer 05:30, då var det dags att gå upp och börjar förbereda för resan som skulle ta en hel dag. Det gick fint med att gå upp nu har jag anpassat mig för att gå upp tidigt. Åt frukost, fixade sista grejerna och tillsist bad min familj för resan något som jag tyckte var fantastiskt. Kl 07:30 lämnade jag mitt hem för att ta mig till den platsen vi skulle samlas vid. Alla barn kom i tid också så det var skönt att slippa stå där och väntar på någon. Det dröjde innan vi skulle till beach för att fixa med alla papper så att vi kunde åka iväg, och det gick bra med allt, vi åkte med en båt över till Kinshassa för att äta och sedan fortsätta med resan, det var fyra timmars resa. Efter vi hade ätit åkte vi iväg med en buss som alla barn skrattade åt men den rullade fint, det var inget fel på den. Efter ungefär två timmar så hände det som inte ska hända eller som man inte vill att det ska hända på en resan med bil, vi fick punktering på vänsterdäck bak. Vi stannade och vissa passade på att kissa och förare och hans kollega byte däck på några minuter. Sedan var det dags att rulla igen efter en 20-30 min färd så märkte förare att den däcken dem byte inte hade nån luft i, då stannade vi igen och dem kollade en annan reserv däck som var på biltak, och gissa vad det var ingen luft i den heller. Då tänkte hur i hela friden det ska gå nu? Vi stoppade eller förare gjorde det och bad om skjuts för att ta sig en bit från där vi var så dem kunde laga och pumpa däcken. Tiden gick, vi hade ett nummer vi skulle ringa ifall det hände något men fanns det täckning på plats, nej, de hade åkte lite före oss och dem skulle vänta oss lite längre fram, men de såg att det tog lång tid innan vi skulle vara på plats där de skulle vänta oss, dem vände och kom tillbaks och såg förare där han fixade däcken och plockade honom och dem kom med däcken och vi var räddad. Vi hade räknat med att vi skulle vara fram kl18-19 istället kom vi till Kimpese kl 21. Men vi är tacksamma att ingen skadade sig och att alla kom fram, trött men välbehållen.

Har fått någonstans att sova och det tackar man för, sängen har man nu är det bara att letar sömn och jag tror inte det kommer vara svårt med tanken på hur trött man är.

Resan hem gick jättebra tog bara lite tid att komma iväg annars det var inga problem på vägen. Vi var stressade att åka direkt till Beach för att fixa papperna så att man kunde åka över innan det började regna. När det regnar så är det bra att försöka åka båt. Men vi kom över och vi mådd bra, men vad trött man var. Det var ett tag sedan jag kände en sådan trötthet. Vi hade en dag vila sedan skulle vi åter på våra vardagsliv det vill säga spela fotboll med barnen. Och lära säga mycket av kongolesiska barnen, något som man är tacksamma för att dem är så öppna. 

November...

Det har varit en riktigt fin vecka med många besök från Sverige. Vi har tagit emot 10st svenskar från Göteborg, bland dem är Gothias ansvariga, BK Häckens klubbdirektör med deras familjer och Fiskbäcks missionskyrka. Väldigt roligt att kunna få chansen och visa de hur det är här ner. Det var första gång för dem och de var imponerade av se arbetet här. Vi har besökt några ställen tillsammans här i Brazza. Arbetet har börjat på riktigt, nu kan vi säga att vi har kommit igång för vi har fullt upp med träningar. Man har glömt skriva på grund av jobb, man lämnar hem på morgonen och kommer hem på kvällen, trött, hungrig, svettig. Sedan vill man inte göra nåt annat än att duscha, äta och lägga sig. Men man är glad och tänker inte på hur trött man är dagen efter för barnen ge oss glädje. Jag vill inte ens tänka på att åka hem. Som jag trivs med alla ledare, barnen och familjen gör att jag tänker bara på den här tiden jag har här. För man vet att man kommer att åka hem en dag.

Om några dagar åker vi till Kimpesse för att inviga den nya fotbollsskola där. Kommer att bli spännande att kunna se hur dem har det på andra sida av Kongofloden.