Lämnade Brazza igår för en vecka i Kimpese där vi kommer jobba med fotbollskolan som startades i höstas. Resan gick bra man var lite trött efter tre timmars färd. Idag ska vi besöka skolan och titta på dras träning för vi kommer jobba med dem sedan när vi ska vissa dem hur en träning kan gå till. Det kommer bli spännande och se hur det har gått för dem sedan man var här i höstas, det är en annan klimat här än i Brazza. Jag ska försöka uppdatera med hur det går om jag får tillgång till internet som idag.

Träning med barnen

Att det finns många utmaningar i den världen är det tvekan om. Det finns olika sätt man kan utmanas på. Igår hade jag en träning med barnen mellan 9-13 år, jag tror inte jag har utmanas så som det blev igår. Jag kommer på träningen och det ska vara tre ledare som ska jobba med dem barnen tillsammans med mig. Jag är på plats i tid för att kunna förbereda lite innan. Men det visade sig att dem andra skulle inte komma alls. Då var jag ensam helt plötsligt, vad gör man då? Jo då gillar man bara läge och kör på bara. Jag tog materielet och körde med barnen. När jag skulle räkna hur många barnen det var, det visade sig att dem var 35 ungar. Helt otroligt och barnen ni vet själva i den åldern så kan dem inte sitta stilla. Dem pratar, lyssnar men frågar du dem var du sa till dem så säger dem att de inte hörde. Man blir lite frustrerad sedan tänker man bara att det är barnen och i den åldern så är dem så.
Jag lärde mig mycket av det, man lär sig hur man ska hitta på något som gör att dem blir intresserad. Dem övningarna jag hade förberett var jag tvungen att ändra för jag såg att det inte skulle fungera. Dem spelade och hade kul i slutet av träningen tyckte dem själva att man skulle göra samma sak varje träning, men jag var tvungen och säga till dem att jag ändrade det hade förberett.
Så kan det gå ibland men det är kul, för det ingår i paketet.  

Uppdatering...

Skulle jag få frågan idag om vad jag tycker om det här fotbollsprojekt skulle svar vara enkelt. Sedan jag kom här så har inte känt mig ensam, jag har inte saknat hemmet, jag trivs jättebra med det liv jag lever nu. Jag tror inte att jag har någonsin känt mig att jag betyder något för någon, men av den här tiden så har jag sett mycket saker, goda som dåliga. Dem saker har gjort att man växer i sitt tänkande om livet och alla andra grejer.
Jag skulle vilja att ni ser på hur barnen har kul tillsammans och dem uppskattar det dem får och dem möjligheterna man ge dem. Att det kan vara så annorlunda. Man tänker att alla barn ska ha rätt till att leva bra men så är det inte överallt. Man vet i alla fall vad man kommer göra när man kommer hem sedan. Det finns saker man kommer att prioritera före andra.
Nesta vecka åker vi till Kimpese för att stanna där en vecka och jobba med den fotbollskola som startades i höstas. Man vill se hur det kan fungera med volontär, man kanske ska skickar volontär där om några år. Det kommer att vara spännande och jobba med den andra familj som ligger på andra sidan av Kongofloden i Gothia så är vi en stor familj.
Nu känner man att dagarna är räknade i det här landet.